Funktionell kontextualism

ACT har sin vetenskapsfilosofiska utgångspunkt i något som kallas funktionell kontextualism. Funktionell kontextualism innebär att beteenden (både yttre observerbara beteenden, men även inte beteenden som tankar och känslor) alltid måste förstås utifrån den kontext beteendet utförs i. Dvs. ett beteende kan inte förstås utan att man samtidigt känner till det aktuella sammanhanget och vilken historia som finns bakom beteendet.

Pragmatiskt sanninskriterium

I ACT kategorierar man inte heller beteenden som bra eller dåliga. Istället intresserar man sig för hur beteendet ”fungerar” för individen. Det som är viktigt är vilka konsekvenser ett beteende får för individen och om dessa konsekvenser ligger i linje med individens mål och värderingar.

Rent praktiskt kan detta ske genom att behandlaren frågar klienten ”hur fungerar det här för dig”?

Lidande är en del av livet

En annan viktig grundtanke inom ACT är att allt vi upplever är normala delar av livet. Psykisk smärta och lidande ingår i livet precis på samma sätt som glädje och lycka. Ett viktigt steg på vägen mot att minska sitt lidande är därför att öva sig i att acceptera smärtan. Syftet med en ACT behandling är därför inte att förändra en individs symtom utan istället att förändra individens förhållningssätt till symtomen.

Ett konkret exempel på detta är hur man arbetar med negativa tankar. Inom andra vågens KBT försöker man ersätta negativa tankar med alternativa, mer realistiska, tankar. I ACT försöker man snarare fokusera på att förändra hur individen förhåller sig till sina tankar.


Skrivet av Mattias Myrälf, senast uppdaterad 28 december, 2023