KBTs historia

Kognitiv beteendeterapi består av en mängd olika tankegångar, teorier och tekniker som ofta, men inte alltid, hänger samman. Orsaken till detta går att finna i KBTs utveckling. Här är ett kort sammandrag.

KBT har de senaste decennierna genomgått en betydande utveckling. Utvecklingen kan delas in i flera olika faser där varje ny fas inte ersätter den föregående, utan snarare bygger på och utvidgar den. Utöver utvecklingen i faser har även ett skifte i vårt sätt att forska fått en tydlig påverkan på metoden.

Den första utvecklingsfasen – Beteendet i fokus

Under första halvan av 1900-talet skedde en viktig utveckling inom psykologin som brukar kallas den första utvecklingsfasen i KBT. Denna fas uppkom som en reaktion mot psykoanalysen som många ansåg alltför starkt fokusera på inre mentala processer som var svåra att studera empiriskt. Istället började man vända blicken mot det som var mer mätbart och observerbart. Denna förändring i synsätt och metodik ledde till utvecklingen av beteendeterapi, där fokus ligger mer konkreta beteenden snarare än abstrakta mentala processer.

John B. Watson och behaviorismens födelse

Den amerikanska psykologen John B. Watson som levde under första halvan av 1900-talet anses ofta som behaviorismens fader. Watsons arbete var på sin tid revolutionerande eftersom han, till skillnad från den då rådande psykologin fokuserade på observerbart beteende och avvisade introspektion och studiet av medvetandet, vilket var dominerande inom psykologin vid den tiden.

En av hans mest kända (och etiskt ifrågasatta) experiment är ”Lilla Albert”-experimentet där han visade att man kan lära in rädslor genom klassisk betingning. I experimentet betingades ett litet barn, Albert, att bli rädd för vita råttor genom att ett högt och skrämmande ljud associerades med råttans närvaro.

Watsons idéer hade stor inverkan på utvecklingen av beteendeterapier, som till exempel Kognitiv Beteendeterapi (KBT), och hans inflytande märks än idag inom psykologin. Hans synsätt, där fokus ligger på det observerbara och mätbara, har bidragit till att forma psykologin som en mer empirisk och vetenskapligt grundad disciplin.

Ivan Pavlov och klassisk Betingning

Ivan Pavlov, känd för sina experiment med hundar, introducerade konceptet om klassisk betingning i början av 1900-talet. Hans arbete demonstrerade hur betingade reflexer fungerar genom att associera ett ursprungligen neutralt stimulus med en reflexmässig reaktion. Pavlovs forskning bidrog till en djupare förståelse för hur betingning påverkar beteende.

B.F. Skinner och operant Betingning

Under 1950- och 1960-talen kom B.F. Skinner att vidareutveckla beteendeterapins grunder genom att utforska operant betingning. Skinners arbete fokuserade på hur konsekvenser av ett beteende påverkar frekvensen och formen av detta beteende. Han introducerade en ’black box’-modell som fokuserade på observerbart beteende utan att spekulera i de inre mentala tillstånden. Skinners inflytande bidrog till en radikal förändring i synen på psykologisk forskning och behandling.

Joseph Wolpe och Arnold Lazarus: utvidgning av beteendeterapi

Efter grundläggande arbete av Watson, Pavlov och Skinner, bidrog andra forskare som Joseph Wolpe och Arnold Lazarus till att ytterligare utveckla och förfina beteendeterapins tekniker och tillämpningar. Joseph Wolpe, mest känd för att ha utvecklat tekniken för systematisk desensibilisering under 1950-talet, var en pionjär i behandlingen av ångeststörningar. Hans metoder kombinerade betingningsteorin med avslappningstekniker, vilket bidrog till en mer effektiv behandling av fobier och andra ångestrelaterade problem.

Arnold Lazarus, å andra sidan, introducerade konceptet med multimodal terapi under 1970-talet. Lazarus arbete baserades på idén att effektiv psykoterapi bör ta hänsyn till en rad olika faktorer som påverkar individens beteende, såsom deras kognitiva processer, affekter, fysiologi och sociala sammanhang. Genom att integrera dessa olika aspekter, breddade Lazarus beteendeterapins räckvidd och effektivitet.

Denna period markerar en signifikant övergång i psykologins historia. Genom att fokusera på det observerbara beteendet och dess formbarhet, lade dessa forskare grunden för beteendeterapins första utvecklingsfas. Deras arbete har haft en varaktig inverkan på förståelsen och behandlingen av psykologiska problem och beteenden.

Den andra utvecklingsfasen – Tankarna i fokus

Under 1960- och 1970-talet började man inom psykologin ifrågasätta B.F. Skinners beteendemodell, som ansågs ha vissa begränsningar. Det var under denna tid som fokus skiftade mot kognitiva aspekter av psykoterapi, med ett specifikt mål att förändra beteenden genom att adressera och omforma förvrängt tänkande. Denna skiftningsprocess ledde till vad som kom att kallas den ”kognitiva revolutionen”, en rörelse som starkt påverkade utvecklingen inom psykoterapeutiska behandlingsmetoder.

Två framstående pionjärer inom denna rörelse var Aaron T. Beck och Albert Ellis. Till skillnad från beteendeterapins tidigare fokus på experimentellt underbyggda metoder, grundade sig den kognitiva terapin mer på praktisk klinisk erfarenhet.

Aaron T. Beck, en nyckelfigur inom denna utveckling, koncentrerade sig initialt på behandling av deprimerade patienter som inte visade några förbättringar genom traditionell psykoanalys. Hans arbete bidrog till att öppna nya vägar för förståelse och behandling av depression.

Under denna period blev även konceptet interaktionism alltmer framträdande. Interaktionism, som betonar det ömsesidiga samspelet mellan individ och omgivning, utmanade tidigare synsätt inom psykologin. Denna idé framhäver att våra handlingar inte bara påverkas av vår omgivning, utan att vi också aktivt påverkar den. Denna teori blev en central del i förståelsen av mänskligt beteende och dess komplexitet.

Denna tidsepok markerade en avgörande vändpunkt inom psykologin. Genom att integrera kognitiva aspekter med beteendeförändringar, öppnades dörren för en mer holistisk syn på psykisk hälsa och behandling. Detta ledde till en djupare förståelse för sambandet mellan tänkande, känslor och beteende, och lade grunden för de moderna former av kognitiv beteendeterapi som vi känner till idag.

Beteendeterapi och kognitiv terapi blir KBT

Från och med början av 1980-talet inleddes en betydelsefull utveckling inom psykoterapin, där beteendeterapi (BT) och kognitiv terapi (KT) började vävas samman. Denna integrering resulterade i det som vi idag benämner som Kognitiv Beteendeterapi (KBT). Denna sammanslagning kombinerade en mångfald av tekniker och metoder under ett gemensamt paraplybegrepp. Inledningsvis ledde detta till en del begreppsförvirring, men över tid har KBT etablerat sig som en klar och distinkt form av psykoterapi.

Internationellt sett fortsatte utvecklingen av KBT med betydande bidrag från olika håll. I USA och Storbritannien spelade Oxfordgruppen och David Clark en framträdande roll, med ett fokus på att identifiera vilka komponenter som är mest effektiva i behandlingen av olika psykiska diagnoser. I Sverige skedde mycket av utvecklingsarbetet inom KBT i Uppsala, där Beteendeterapeutiska föreningen (BTF) haft en avgörande roll för metodens spridning och förfining.

Den tredje utvecklingsfasen – tredje vågens beteendeterapi

Under den senare delen av KBT:s utveckling, som kan ses som den tredje fasen, har det skett en utvidgning av perspektiven inom terapiformen. Denna fas har inkluderat influenser från österländsk filosofi, mindfulness och acceptans. Här har fokus flyttats från enbart förändring av beteenden och tankar – som varit centralt i de tidigare vågorna – till en bredare syn på individens förhållningssätt och inställning till sina egna upplevelser, tankar och känslor. Detta har inneburit en betoning på ”hur” man förhåller sig till sina upplevelser snarare än ”vad” dessa upplevelser är. En viktig insikt i denna fas är att psykiska störningar ofta handlar om försök att kontrollera det som är utanför vår kontroll, eller en överdriven kontrollbehov.

Sammantaget markerar denna utveckling inte bara en teknisk integration av behandlingsmetoder, utan även en filosofisk och konceptuell utvidgning av hur vi förstår och närmar oss psykisk hälsa och behandling. KBT har därmed utvecklats till en dynamisk och mångfacetterad psykoterapeutisk inriktning, som fortsätter att anpassa sig och utvecklas i takt med nya insikter och forskningsresultat.

Specifika terapiformer inom den tredje fasen

Här är några specifika terapiformer som utvecklars under den tredje fasen

• Dialektisk beteendeterapi (DBT), utvecklad av Marsha Linehan, inriktad på patienter med svårigheter att reglera känslor, särskilt användbar för personer med borderline personlighetsstörning och relaterade problematiker.
• Acceptance and Commitment Therapy (ACT), skapad av Steven Hayes, fokuserar på funktionell kontextualism, värdebaserade handlingar och användningen av metaforer och språk för att hantera psykiska problem.
• Mindfulnessbaserade metoder, såsom Mindfulness-Based Stress Reduction (MBSR) av Jon Kabat-Zinn