Dina tankar slår tillbaka

Tänk på en vit björn. Försök att föreställa dig den för ditt inre. Ser du den framför dig? Bra!

Försök nu att under en minut INTE tänka på björnen! Börja nu…

Hur gick det? Är du som de flesta andra gick det antagligen inte så bra… För ju mer vi försöker att inte tänka på någonting desto mer tankar kommer vi att få om just det!

I en studie av professor Daniel Wegner (Wegner et al., 1987) fick några försöksdeltagare i uppgift att under fem minuter försöka att inte tänka på en vit björn. Varje gång de gjorde de fick de ringa i en klocka och (precis som du) lyckades de naturligtvis inte. Därefter fick deltagarna i uppgift att försöka tänka på björnen och deras resultat jämfördes sedan med en kontrollgrupp som inte först försökt trycka bort tanken på björnen. Resultatet blev att de som först försökt att trycka bort tanken på björnen ringde nästa dubbelt så mycket i klockan som de i kontrollgruppen!

Experimentet visar alltså dels att det faktiskt inte går att trycka bort tankar, dessutom tenderar våra borttryckta tankar att komma tillbaka ännu starkare!

Denna studie har sedan upprepats vid en rad tillfällen och effekten verkar vara till och med när deltagarna omedvetet blivit lurade att trycka bort en viss tanke så blev resultatet att tanken kom tillbaka ännu mer.

Ironic processes theory

Varför blir det såhär? Psykologen Daniel Wegner ger en förklaring som han kallar ”ironic processes theory”.

När vi ger vår hjärna i uppgift att INTE tänka på någonting börjar hjärnan på ett omedvetet plan övervaka oss för att se till att den förbjudna tanken inte dyker upp. Alla intryck eller tankar som sedan vagt påminner om den förbjudna tanken kommer då att trigga tanken igen och därför kommer du gång på gång att tänka tanken du inte fick tänka!

Ironin av tankekontroll är alltså att när vi försöker kontrollera våra tankar gör de ofta mer skada än nytta.

Och egentligen är det ju inte så konstigt. Bara tanken ”jag får INTE tänka på en vit björn” innehåller ju det vi inte får tänka på!


Skrivet av Mattias Myrälf, senast uppdaterad 7 november, 2011