Telefonbedömning i primärvården

I ett av mina processhandledningsuppdrag hjälper jag ett landsting att ”primärvårdsanpassa” mottagningsarbetet med psykisk ohälsa. Dagens tema var telefonbedömning och här följer en kort sammanfattning av det vi tillsammans kom fram till.

Ett telefonsamtal kan ha många olika syften och beroende på vilket syfte vi har med vår bedömning kan vi behöva olika mycket tid.

1. Boka tid för bedömning.

Ett vanligt syfte med att ringa upp patienten är att vi vill boka in patienten  på ett bedömningssamtal.

– Hej, jag heter Mattias och arbetar som psykolog på din vårdcentral. Jag hörde att du kontaktat vårdcentralen och önskade en tid!

2. Ta reda på huvudproblemet

En viktig del av telefonsamtalet är att ta reda på vad huvudanledningen är till att patienten söker hjälp!

– Kan du berätta kort om vad det är som gör att du kontaktade oss?

3. Sortering

Telefonbedömningen kan även syfta till att sortera patienten till rätt instans. Detta kan antingen vara en enklare sortering där vi försöker avgöra om patienten tillhör oss eller någon annan.

– Jag tänkte ställa några frågor för att ta reda på om vi i primärvården är de som är bäst lämpade att hjälpa dig, eller om du kan få bättre hjälp någon annanstans.

Sorteringen kan även handla om att vi vill samla tillräckligt med information för att direkt kunna hänvisa patienten till en specifik behandlingsinsats.

– Hur mycket vet du om sömn och sömnproblem? Vi har nämligen en öppen föreläsning varje måndag som handlar om vetenskapligt utprovade metoder för att sova bättre. Skulle det kanske vara något för dig?

4. Bedömning av kritiska faktorer

I bedömningen kan vi även ställa frågor kring kritiska faktorer som suicidalitet, pågående missbruk och andra livhotande faktorer.

– Har du någon gång i livet haft tankar på att du inte längre vill leva? Har du såna tankar nu

5. Bedömning av symtom och eventuell diagnos?

Förutom att ringa in patientens huvudproblem kan man under telefonbedömningen ställa ett antal frågor för att ta reda på vilka symtom patienten har, och eventuellt om dessa uppfyller kriterierna för någon diagnos.

– Kan du somna på kvällen?
– Vaknar du på natten?
– Gör sömnen du utvilad?

Dessa tre frågor ingår i skattningsskalan Minimal Insomnia Scale (MISS).

6. Göra en enkel beteendenalays av problemet
Under telefonbedömningen kan man även göra en kort analys av problemet.

– Så ditt problem är att du är nedstämd nästan hela tiden, vad har du hittills gjort för att hantera detta?
– Hur har dessa strategier fungerat på kort sikt?
– Hur har de fungerat på lite längre sikt?

7. Ge patienten rimliga förväntningar inför en eventuell behandlingssinsats

Redan i telefon kan det också vara bra att ge patienten en rimlig förväntan inför en eventuell behandling. Ett enkelt sätt att komma in på detta är att först fråga patienten:

– Har du gått i någon psykologisk behandling förut?

Om patienten gjort det kan man passa på att fråga hur det var och om patienten då fick med sig något hen kan använda sig av nu?

– Skulle du kanske kunna börja göra något av det du fick lära dig då, nu?

Om patientens tidigare behandling skiljde sig från mottagningens nuvarande arbetssätt, eller om patienten inte alls gått i behandling tidigare, kan det vara hjälpsamt att informera patienten om mottagningens arbetsmetoder och behandlingsutbud.

– Vi erbjuder KBT behandling både via ”nätet” men också i form av 1-3 behandlande samtal. Utöver detta har vi även sömnskola, stresshanteringskurser, ångestskola samt öppna föreläsningar om psykisk hälsa…

 


Så det finns alltså många olika sätt att utforma ett bedömningssamtal via telefon. Egentligen finns det inget rätt sätt, utan det viktiga är att anpassa bedömningen så att den passar in i mottagningens övriga arbetsmetoder.

Om mottagningen har gott om nybedömningstider kanske telefonbedömningen mest kan handla om att informera patienten om mottagningens arbetssätt (ge rätt förväntingar) och boka in tider.

Om mottagningen däremot har brist på nybedömningstider kanske telefonbedömingen behöver förlängas så att man bättre kan hänvisa patienter vidare som kanske kan få bättre hjälp någon annanstans.

Om mottagningen har en omfattande gruppverksamhet dit patienter kan sorteras direkt kanske bedömningen behöver anpassas så att vi får tillräckligt med information för att göra denna sortering.

 


Skrivet av Mattias Myrälf, senast uppdaterad 8 november, 2017