Lunch på hög höjd

Exponering

Exponering handlar om att under ordnade former utsätta sig för en situation som framkallar ångest och sedan stanna kvar i den obehagliga situationen tills ångesten minskar av sig själv. På detta sätt får personen genom exponeringen en ny erfarenhet som gör att ångesten inte blir lika stark nästa gång till att personen utsätts för det obehagliga.

En exponering börjar alltid med att patienten tillsammans med terapeuten får göra en ångesthierki över situationer som framkallar ångest. Graden av ångest som väcks i de olika situationerna graderas valigtvis på en skala från 0 – 100. Patienten får sedan utsätta sig för de olika situationerna i turordning med de enklaste situationerna först.

Det går att exponera för en rad olika saker. Det man vanligtvis tänker på är kanske exponering av spindlar och ormar vid vanliga fobier. Det går även att använda exponering vid olika sociala situationer, som att tala inför folk, och vid oroande kroppssensationer som exempelvis hjärtklappning.

Ytterligare en form av eponering är den s.k. introspektiva, där man exponerar för minnen, tankar och känslor. Denna form av exponering sker vanligtvis på terapeutens mottagning medan exponering för yttre företeelser bäst görs ute i verkligheten.