Exponering i KBT

Vad är exponering?

Exponering är en välbeprövad teknik inom KBT som framförallt används för att behandla ångest och fobier. Genom att patienten får utsätta sig för en ångestframkallande situation under kontrollerade former, och stanna kvar i den, kan patienten få nya erfarenheter som underlättar hanteringen av liknande situationer i framtiden. Detta kan också leda till en minskning av ångestintensiteten vid senare exponeringar.

Två olika perspektiv på exponering

Habituering

Traditionellt har exponeringsterapi fokuserat på konceptet ”habituering” som innebär att en persons reaktion på en ångestframkallande stimulans minskar med tiden och upprepad exponering. Enligt denna teori kommer ångesten avta som ett resultat av upprepad exponering för en skrämmande situation.

Inhibitory Learning

Inhibitory learning är ett nyare perspektiv som kompletterar förståelsen av exponeringsterapi. Denna teori fokuserar på inlärningen av nya, säkra associationer som hämmar de tidigare ångestframkallande associationerna. Utifrån denna teori’ detta sammanhang är det inte bara minskningen av ångest (som i habituering) som är målet, utan snarare att skapa en ny inlärning som ger personen bättre färdigheter att hantera den ångestframkallande situationen.

Ett exempel för att visa skillnaden

Låt oss ta ett exempel med spindelfobi. I en traditionell exponering utifrån habituering skulle framgången mätas i hur mycket mindre rädd personen blir av spindlar över tid. Utifårn ”inhibitory learning” skulle framgång istället mätas i hur väl personen lärt sig att spindlar, i de flesta situationer, inte utgör ett hot, och om denna nya förståelse kan hämma den ursprungliga ångestframkallande reaktionen.

Hur jobbar man med exponering i praktiken

Skapa en ångesthierarki

Processen börjar med att patienten tillsammans med terapeuten skapar en ångesthierarki. Denna hierarki listar olika situationer som framkallar ångest, rangordnade efter hur mycket ångest de genererar, vanligtvis på en skala från 0 till 100. Syftet är att identifiera situationer som kan användas för gradvis exponering.

Arbeta med gradvis exponering

Patienten börjar med att utsätta sig för de minst ångestframkallande situationerna först. Genom att successivt arbeta sig uppåt i hierarkin kan patienten möta och hantera sin ångest i en kontrollerad takt, vilket ökar chanserna för framgång.

Olika typer av exponering

Det finns flera olika former av exponering, var och en anpassad för att möta specifika behov och situationer:

In-vivo Exponering

Detta innebär att patienten direkt konfronteras med det ångestframkallande objektet eller situationen i den verkliga världen. Exempelvis, om någon har en fobi för hundar, skulle in vivo exponering innebära att patienten interagerar med hundar i en kontrollerad miljö.

Interoceptiv Exponering

Denna form av exponering fokuserar på att utsätta patienten för kroppsliga sensationer som de fruktar eller finner obehagliga, vanligen kopplade till panikattacker. Exempel kan inkludera att springa på plats för att öka hjärtfrekvensen eller att snurra runt för att framkalla yrsel.

Imaginär Exponering

Här utsätts patienten för den ångestframkallande situationen genom visualisering. Patienten instrueras att föreställa sig den fruktade situationen så levande som möjligt. Imaginär exponering är användbar när direkt exponering inte är praktiskt möjlig eller som förberedelse för direkt exponering.

Sammanfattning

Exponeringstekniken inom KBT är en kraftfull metod för att minska ångest och rädsla. Genom att systematiskt och kontrollerat utsätta sig för ångestframkallande situationer, kan individer lära sig att hantera sin ångest och därigenom minska dess inverkan på deras liv.


Skrivet av Mattias Myrälf, senast uppdaterad 17 januari, 2024