
Historia
KBT har sitt ursprung i både kognitiv terapi och i beteendeterapi.
Beteendeterapin, med förgrundsfigurer som B.F. Skinner och John Watson, uppkom som en kritik mot psykoanalysen. Man menade att psykoanalysen fokuserade alltför mycket på inre processer som man egentligen inte kunde veta något om. Inom beteendeterapin utgick man istället från observerbara beteenden vilka man försökte påverka med olika inlärningspsykologiska upptäckter som bl.a. klassisk och operant betingning. Exponering är en teknik som kommer från beteendeterapin.
Den kognitiva terapin grundades av psykoanalytikern Aaron Aaron Beck på 60-talet. Beck observerade att patienternas problem ofta grundades i olika felaktiga antaganden om sig själva, om andra och om omvärlden. Utifrån detta utvecklade Beck en terapiform för att direkt kunna förändra dessa tankar genom sk. kognitiv omstrukturering.
Begreppet KBT eller kognitiv beteendeterapi uppkom på 80-talet och kan syfta till allt ifrån ren beteendeterapi till Becks kognitiva terapi.
Under senare år har den s.k. tredje vågens beteendeterapi som delvis är en återgång till den ursprungliga beteendeterapin men med inspiration från buddhistiskt tänkande med tekniker som mindfulness och acceptans.